Inledning
Mantlar
Huvudbonader
Tunika och kjortel
Klänningar
Byxor
Knytskärp


Inledning till sömnad

Kläder
Här beskrivs enkla typiska medeltidskläder. Vi rekommenderar att ni använder naturmaterial såsom linne och ylle. Plaggen smyckas med till exempel vävda band. Till sin dräkt rekommenderar vi ett skärp av läder där man kan ha sina penningpungar och väskor med personliga saker. Här kommer enkla klädmönster till mantlar, tunika, kjortel, klänning, pösbyxor, hosor, mössa och en hätta. Om du vill ha mer detaljerade mönster och beskrivningar så rekommenderar vi boken "Hur man sig klädde" och "Sofias ateljemönster" som finns att köpa och beställa från historiska museet i Stockholm eller serien "Tidstypiska mönster" som kan köpas hos Sundbybergs tygcentrum (ligger på järnvägsgatan i Sundbyberg). Vi rekommenderar dig att undvika s.k. fleece och andra syntet tyger (t.ex. nylon). De kan ibland se naturtrogna ut och ha goda värmeegenskaper samt vara lätta och snabbtorkande men en stor (och ofta okänd) nackdel är att de är mycket värmekänsliga. Ute på scoutläger, hajker och live så kommer vi ofta i kontakt med eld. Det kan gälla matlagning eller för värme. En låga eller lite sprättande glöd kan om du har otur förvandla ditt klädesplagg till en fackla och få det att snabbt krympa och smälta fast på kroppen, med svåra brännskador tillföljd. Tänk på det.

Dräcktskick i Erinam
Kvinnor i Erinam bär ofta klänning med undersärk. De har bälten där de hänger sina penningpungar, knivar, väskor m.m. Kvinnorna bär mantel som kan variera i längd från knäna och till mitten på vadorna. Männen bär hosor eller byxor och tunika eller kjortel samt mantel. Både män och kvinnor använder struthätta. Kläderna är ibland dekorerade med vackra band, päls eller läder, krenelering eller broderier. Skärp och väskor av läder eller tyg hör också till dräkten.



De som har råd har även smycken av brons, järn, guld, silver eller tenn. Fint folk, t.ex. stadsbor bär ungefär samma kläder, dock rikt dekorerade samt i dyrare material såsom sammet och siden. I Agendor vimlar det dessutom av österlänningar, sydlänningar, barbarer, adelsmän m.fl. Vilka bär kläder som beskrivs på de mönster ni själva kan leta fram.


Tygåtgång
När man hittat ett mönster som man vill sy efter så kan det vara svårt att direkt se hur mycket tyg som går åt. Ett sätt att göra en enkel uppskattning är att rita upp de bitar som hör till plagget (ärmar, framstycke etc.) på rutat papper. Låt en ruta vara 1dm, på så sätt får du en skalenlig bild på hur stor plats bitarna tar. Genom att lägga dem på olika sätt i förhållande till varandra så minimerar du tygspill. Kom dock ihåg att många delar skall ha någon centimeters sömsmån. Längden på tyget bestämmer du själv. Bredden finns vanligen i 150 cm, 120m eller 90cm. Du kan antingen förbereda olika varianter på hur du skall placera bitarna till ditt plagg på tyget eller så tar du med papper och penna till tygaffären och beräknar där hur mycket tyg du behöver.

Skarvar - en mästares kännetecken.
I den europeiska medeltida världen, och troligen även i de flesta fantasy världar vävdes alla tyger för hand. Detta resulterade bla. i att tygerna var värdefulla, men även att tygbredden endast blev ca två fot. För att kunna sy en mantel med en radie på fyra fot måste man alltså skarva tyget minst en gång. Men det finns fler skäl att skarva. Eftersom tyget var dyrbart ville man få ut så mycket som möjligt av det. Bästa sättet att göra det är att skära ut delarna till plagget på ett sådant sätt att man i största möjliga mån undviker spill. Ett bra exempel på detta är kilen fram på bockstensmannens struthätta, denna kils enda funktion är att spara material vid tillskärningen. Men det var inte bara åt enkelt folk som kläderna skars till på detta sätt. Alla kläder från munkkåpor till kröningsmatlar tillvekades enligt samma princip. Detta innebär naturligtvis inte att medeltidsmänniskan gick klädd i lapptäcken. En duktig skräddare vet att skarva så att plaggets utseende inte försämmras (och i vissa fall även förbättras). Att bära ett plagg med många skarvar är således inte ett tecken på fattigdom utan visar bara på att plagget är tillverkat av en duktig skräddare med stor respekt för sitt material.



Tillbaka Hem